Fixa gratis artiklar till din sajt

Uppfinningsrikedomen har inga gränser när det gäller länkbete (eng. linkbait). Sökmotorkonsult.se erbjuder gratis specialskrivna artiklar till din sajt. Vad krävs i utbyte då?

“Om vi accepterar siten och ämnet så kommer en av våra skribenter skriva en artikel åt dig. I den kommer finnas upp till 3 länkar till andra siter. Under förutsättning att länkarna kommer finnas kvar är artikeln din och får publiceras fritt”.

Länkbeteshysterin ser inga gränser och de lovar att din artiklar är specialskrivna just för dig. Men vilka är detta team av skribenter? Kommer man även att kunna använda deras namn i artikeln?

Så hamnar du i topp på Google enligt DN och Ny Teknik

Apropå Lyndon Antcliffs fejkade länkbete för några veckor sedan så har vi ett nytt omdiskuterat länkbete, dock inte fejkat, från Ny Teknik och DN under titlen: Så hamnar du i topp på Google, som diskuteras på Jaiku.

Mats Lewan har i Ny Teknik skrivit en undermålig artikel innehållsmässigt om sökoptimering som sedan sålts vidare till DN och därmed duplicerats. Duplicering är inget ovanligt i dagens tidningsmedia, åtminstone inte utanför Sverige. Men okritiskt hänvisas i artikeln både till Relevant Traffic, Resultat Media och Seochatt(och länkas dessutom i Ny Teknik. Betald länk, eller?). Nikke Lindqvist pratar om att hamna i topp på Google och Twingly-fördelen för DN och Ny Teknik. Twingly som man kan hoppas Googles Search Engine Quality-gäng har koll på så att det inte ger oönskade effekter för relevansen i Google.

Ny Teknik har en funktion för att anmäla ett inlägg, men i det här fallet borde det också ha funnits en fuktion för att anmäla en artikel Eller varför inte anmäla en journalist? Eller en journalist-variant av Rateymyprofessors.com?

Google straffar fejkat länkbete

Lyndon Antcliff skrev förra veckan en fejkad artikel på Money.co.uk som flera nyhetssajter och andra sajter började länka till i tron att den var sanningsenlig. Lyndon förklarar sitt upptåg i blogginlägget: “Linkbuilding using fiction“.

Med anledning av detta ger Google’s Matt Cutts svar på tal angående fejkat länkbete:

“…when someone spams a blog or a guestbook with a fake comment, we try to prevent that fake link from carrying weight in Google. If a spammer blitzes dozens of websites with fake referrers, we try to ignore those fake links. If a website claims to have high-quality information and then deceives the user and serves up malware or off-topic porn, Google considers that spam and takes action on it. Likewise, if a site says that they completely made up a story to get links, Google doesn’t have to trust the links to that site as much”.

Antar att det inte gäller innehåll skrivet 1 april

Här en intervju med Lyndon Antcliff gjord av SEO-bloggen Site Visibility.

Google försöker göra den osynliga webben mer synlig

Osynliga webben (eng. invisble web) är ett begrepp som syftar på sidor, dokument etc. som Google inte kan eller inte vill indexera. Vanliga exempel här är JavaScript-länkar (i menyer, popupfönster m.m.), flash-filer och framför allt sidor bakom sökformulär som göms i databaser.

Enligt Google och Matt Cutts jobbar man på att t ex hitta sätt att indexera Drop-downmenyer som sökmotorer vanligtvis inte kan hantera. Så här skriver Matt Cutts:

“Now Google is finding ways to crawl through forms and drop-down boxes. We only do this for a small number of high-quality sites right now, and we’re very cautious and careful to do the crawling politely and abide by robots.txt”.

Och angående frågan om sökresultat i våra sökresultat som Danny Sullivan ifrågasatt förklarar Matt Cutts varför Googles spindel ibland fyller i sökformulär för vissa högkvalitativa webbplatser:

“…it’s less about crawling search results and more about discovering new links. A form can provide a way to discover different parts of a site to crawl. The team that worked on this did a really good job of finding new urls while still being polite to webservers”.

Google kämpar alltså på med att göra webben mer synlig, men bäst vore naturligtvis om alla som skapar webbplatser var medvetna om denna problematik.

What’s next förslag på redesign av Sydsvenskan

På Sydsvenskan.se har en tävling pågått där man kan lämna in förslag på nytt utseende av Sydsvenskan.se. Kolla särskilt in Tomas Wennström och Kristin Heinonen från podcasten What’s next och deras förslag som tog sig till final men de fick se sig slagna av Madeleine Göranzon, AD från Malmö.
Wennström och Heinonen var de enda av finalisterna som vågat sig på att rita upp sitt förslag med papper, tuschpenna och en filmkamera.

De föreslår fyra olika ingångar: Redaktionen, Läsarnas val, Karta och Bilder. Första ingången är den traditionella tidningen, andra ingången är en Digg-variant, den tredje en karta där man kan peka in det geografiska område man vill bevaka nyheter om och fjärde ingången surfa till nyheter via bilder.

De föreslår också personalisering i form av Min sydsvenskan. Sedan föreslås och en tjänst som kallas Skåne i världen som indexerar nyhetsinformation från webben som handlar om Skåne genom att dela upp det i bloggar och tråkmedia. Det senare är inget de uttalar utan skriver på sin lapp som symboliserar vanlig nyhetsmedia. Längst ner på sidan föreslås bilder från Flickr taggade med Skåne. De förslår också tjänsten Nyhetsspelet vars idé de snott från danska Politikken.

Varför vann de inte? Deras förslag kräver en hel del nytänkande på Sydsvenskans webbredaktion och en hel del arbete skulle jag vilja påstå. Enklare att arbeta med sitt eget redaktionsmaterial och kämpa på med att moderera läsarnas kommentar så kan man ändå säga att man är web 2.0, i fall någon skulle fråga.

Wennström och Heinonen ska ha en särskilt stor eloge för sin filmpitch på 6 minuter. Något säkert Guy Kawaski med sin 10/20/30 power point rule skulle uppskatta.

Flash-hysteri i förslag på redesign av Imdb

Tidningen CAP & Design lät David Fogelberg på Sandberg Trygg göra ett förslag på redesign, dvs. nytt utseende, på den populära filmsajten Imdb - Internet Movie Database. Han valde en flash-lösning och läsarkommentarerna var med all rätt inte nådiga. Tuxie säger:

“Den som ens tänker tanken ‘En sajt helt i flash’ i skiss 1 borde bli automatiskt diskvalificerad för all framtida input i alla webdesignprojekt”.

Mri Fjukvara säger:

“Håller med om att IMDb ska fortsätta vara en databas och inte något skit-lull-lull som förstör. “En sajt helt i flash” får fan mig att må fysiskit illa, speciellt när det handlar om en av webbens mest informativa sidor”.

Robert F säger:

“IMDb är en databas och inte ett community även om diskussionerna kring en viss film eller skådespelare kan bli långa”.

LoomChild säger:

“Som jag sa så är den snygg, men inte ändamålsenlig…är väl lite nackdelen med designfolk, de vill ha allt så överdesignat”.

FighterHayabusa säger:

“Det är uppenbart att herr Fogelberg bor i någon sorts Apple-ifierad bubbla där saker som är coola och ’shiny’ är helt rätt hela tiden. ‘Skit i innehållet, bara allting har gradients och rundade hörn’ ungefär”.

Sveriges webbyråer befolkas i allt för stor utsträckning av flash-hysteriska människor som inte förstått sambandet mellan form, design och innehåll, funktion. Att förstöra en databas av Imdb:s innehållskaliber på detta sätt är inte mer än ett veritabelt självmord. Dessutom: man måste inte göra web 2.0 av varenda sajt för att vara i tiden, men det är säkert ett bra säljargument att påstå detta. Interaktivitet och flashig design så har har man grejat kontraktet.

Med detta säger jag inte att flash aldrig passar sig, men inte så ofta som webbyråerna verkar tro. Ta bara detta exempel där jag kritiserar Stadium och dess sökbarhet.

Den bästa lösningen för Imdb, för den kan sannerligen behöva förbättras ytterligare, är snarare det Cameron Moll kallar realignment och inte redesign. Han sätter huvudet på spiken i denna mening kopierad ur hans utmärkta artikel “Good Designers Redesign, Great Designers Realign” från 2005 i A List Apart:

“The desire to redesign is aesthetic-driven, while the desire to realign is purpose-driven”.

Där har vi nästa käpphäst hos dagens webbyråer: varför en total redesign? Jo, man vill visa att man tagit tag i projektet med hårdhandskarna och för att visa det tydligt sätter man sitt tydliga bomärke i en redesign. Det finns absolut exempel där det är befogat med total redesign men definitivt inte i fallet Imdb.

I ett webbprojekt där man gör en realignment (sve. omstrukturering?, justering?) syns det inte alltid i förstone vad man gjort, men här krävs att man tydligt förklarar för sin uppdragsgivare de små saker man gjort, vad, varför och hur. Även dess enorma betydelse för att förbättra sidans sökbarhet. Det är inte lätt att förklara för uppdragsgivaren att vi ändrade lite här och lite där, men själva webbdesignen (Märk väl: inte informationsdesignen) är i prinicp intakt och dessa små insatser (med stora konsekvenser) har vi gjort för dina dyra pengar.

Apropå enkelhet och små justeringar i gränssnitt så pratade jag om detta i Rumänien hösten 2006 under titeln: “The hunt for the perfect interface in a googlified world”.
Framtidens webbyråer som tänker göra långsiktigt framgångsrika webbplatser (inte bara kortsiktigt som kanske ger uppmärksamhet genom designpriser) bör enligt min mening:

1) Skippa flash-hysterin.

2) Sparka reklam-människorna som inte förstår skillnaden mellan en flyer och en webbplats.

3) Anställa folk som förstår sig på sökbarhet och realignment.

Ja, jag säger allt detta angående Fogelbergs förslag på ny design: “…trots att det färdiga förslaget inte använde Flash i så stor utsträckning”.

Konsten att upptäcka en splogg

Att det finns många innovativa sätt att skaffa länkar till webbplatser är väl känt inom SEO-världen. Var gränsen går för det tillåtna är ett ständigt hett debattämne. Ett sedan flera år tillbaka vanligt sätt är att skapa en splogg eller spamblogg (eng. splog, spam blog) som gör allt för att se ut som en riktig blogg.

Wikipedias definition av en splog är fritt översatt: “…konstgjorda bloggar som skaparen använder för att gynna vissa webbplatser eller för att dessa ska hamna högre i sökmotorernas träfflistor”.

Många sploggar sysslar med plagiering (eng. online plagiarism) och innehållsstöld (eng. content theft), dvs. snor innehåll från andra ställen. Gärna automatiserat så att det kräver så lite manuellt arbete som möjligt. En s.k. Scraper site som hämtar innehåll genom web scraping eller blog scraping eller använder datagenererad inauthentic text. Men man kan också manuellt skriva kortare “tom, opersonlig” text på egen hand och kanske snor några rader här och där utan högre ambition än att skapa länkkraft.

Men hur upptäcker man en splogg?

Steg 1. Är bloggen från en gratis bloggtjänst som exempelvis blogger.com eller wordpress.com?

Steg 2.Finns det någon pålitlig information om vem som står bakom sidan?

Steg 3. Verkar innehållet ogrammatiskt eller innehållsmässig gallimatias så är det ju enkelt att avgöra, men om det inte är det ska kan man läsa texten noga. Var uppmärksam om den inte har personlig touch eller är analyserande.

Steg 4. Ta en mening och kopiera in i Google och gör en sökning för att se om det kan röra sig om en plagiering. Någon exakt gräns för plagiering kan vara svår att dra.

Steg 5. Kolla vilka länkar som finns på sidan genom att föra musen över länken. Länkar det till en sida som har något kommersiellt syfte så var på din vakt. Kolla fler länkar från fler inlägg på samma blogg och se om du hittar fler länkar till samma kommersiella webbplatser.

Steg 6. Kolla i Yahoo Site Explorer vilka andra sajter som länkar till den befarade sploggen. Där kan man hitta fler sploggar.

Här är ett exempel. Boktok.wordpress.com är en ganska typisk splogg.

1. Den är skapad av wordpress gratistjänst.

2. Det finns ingen pålitlig information om vem som står bakom sidan.

3. Texten är inte ogrammatisk eller gallimatias men den är tunn och varken subjektiv eller analyserande.

4. Kopierar man texten ser man att stora delar är samma texter som finns på flera nätbokhandlar. Alltså ren förlagstext.

5. Kollar man utlänkarna hittar man återkommande länkar till bokfynd.nu och reviewscout.com.

6. I Yahoo site Explorer hittar man inlänkar. Det är många sådana inlänkar från DN som använder Twingly genom att Boktok är pingad i Twingly. Man kan ju bara hoppas att Google , Yahoo, Microsoft, Ask etc inte ger nåt värde, dvs. länkkraft (eng. link juice), till dessa utlänkar. Desutom finns en länk från Landskronakultur.se som ligger kvar i koden utan att den länkar från någon synlig text på själva sidan.

Soekoptimering.wordpress.com är en annan splogg.

1. Den är skapad av wordpress gratistjänst.

2. Det finns ingen pålitlig information om vem som står bakom sidan.

3. Texten är inte ogrammatisk eller gallimatias men den är inte särskilt personlig och analyserande, men i detta fall har skaparen lagt ner lite tid på att skriva hyfsat vettigt.

4. Genom några sökningar på innehållet kan jag inte se att det handlar om plagiat.

5. Kolla man utlänkar ser man at de flesta går till gefledesign.se, stefan-persson.se och seo-optimerng.com. På länkade ord som aftonbladhet kan man se att det är rester efter en sökoptimeringstävling som startades av Jim Westergren.

6. I Yahoo site explorer kan man se inlänkar från bland annat rssmix.com, och www.freewebs.com/dagbladhet/ som är en fejkad webbsida skapad på ett gratis webbhotell. Andra liknande sploggar som länkas till från soeoptimering.wordpress.com är barasport.wordpress.com, svenska-sidor.blogspot.com

Sökmotorerna har ett gigantiskt arbete framför sig att hantera denna innehållssörja.

Matt Cutts om betalda länkar

Googles Matt Cutts förklarar att man inte accepterar betalda länkar (eng. paid links) som ett sätt för att vandra uppåt i Googles träfflistor. Han visar ett mycket bra exempel på hur en “paid review with link” ser ut på sökordet radiosurgery.

Jag har aldrig trott på betalda länkar och annan länkhandel, länkköp eller vad man vill kalla det. Nej, jag tror inte ens på sponsrade länkar i nån större utsträckning. Det betyder inte att jag är emot annonsering på webben, men den tid och kraft man ska lägga ned på sökoptimering av sina webbsidor används bäst på annat arbete som att skapa bra innehåll och förbättra webbplatsens sökbarhet.

Låt säga att du köper en betald länk från en “professionell” webbkatalog. Låt oss ta norska Kvasir som ett exempel eftersom en av mina kunder hade en betald länk där. Google vet med all sannolikhet att Kvasir kräver betalt av företag och någon länkkraft av värde ger det knappast. Länken kan dock ge trafik och frågan är om den trafiken är värd pengarna.

Låt säga att man får tio besökare per dag via den länken. En loggfilsanalys visar t.ex. att hälften bara stannar kvar ett par sekunder och att andra hälften stannar i genomsnitt en minut. Av de som stannar i genomsnitt en minut är det bara en i veckan som uppfyller ett s.k. “goal”. Låt säga att målet man satt upp är att de ska anmäla sig till ett nyhetsbrev. Är det värt pengarna för den betalda länken att få en användare i veckan att anmäla sig till ett nyhetsbrev (som kanske hälften inom en månad avanmäler sig till)? Hur mycket tid lade du ner på att köpa länken och göra loggfilsanalysen? Var det fortfarande värt pengarna? Hur många anmäler sig till nyhetsbrevet när de kommer in från neutrala inlänkar?

Länkkraften, dvs. PageRank i Googles fall, är långt i från allt för att vandra uppåt i träfflistorna, men det är viktigt att fastslå att det är neutrala, icke-betalda länkar som räknas och det är inte dess kvantitet som är viktigast utan dess kvalitet. En länk från en professional bibliotekswebbkatalog är mycket mer värd än SEO-skapade länkkataloger som i värsta fall kan vara länkfarmar. Men mer om detta en annan gång.

Öppet brev från Francois Bancilhon till Steve Ballmer

Mandriva, som gör en linuxdistribution med samma namn, lyckades nyligen slutföra en affär med regeringen i Nigeria om att leverera 17.000 enheter av Intels Classmate-PC med Mandriva förinstallerat. Nu har köparna i Nigeria meddelat att man kommer att betala för mjukvaran som avtalat men att man kommer att installera Windows istället. Det har föranlett Mandrivas VD Francios Banchilon att skriva ett öppet brev till Steve Ballmer på Mandrivas blogg 31 oktober. Han skriver bland annat:

Steve! What have you done to these guys to make them change their mind like this? It’s quite clear to me, and it will be to everyone. How do you call what you just did Steve? There is various names for it, I’m sure you know them./—/ Of course, I will keep fighting this one and the next one, and the next one. You have the money, the power, and maybe we have a different sense of ethics you and I, but I still believe that hard work, good technology and ethics can win too.

Den 5 novemebr har Christopher Dawson lyckats få “a rather informal”(!) intervju med Francois Banchilon som han summerar på ZDnet:

“The more important issue (Read:for Mandriva and Francois) was that the Nigerian customers (and other customers in similar situations with whom they have partnered around the world) really valued the ability to be part of the localization efforts for the software and, in fact, to generate local jobs. Microsoft does not offer the ability to customize at this level for a “local market and involve local people in terms of content./—/The true opportunity for Linux, he noted, will be in emerging markets where the openness and customizability of the software for local markets has the most value. He felt that the Nigerian deal was particularly important because it could have been a model for other similar situations, which are remarkably widespread in developing countries.”

Men nu finns en öppning enligt en artikel av Jeremy Kirk från IDG News services:

Nigeria’s Universal Service Provision Fund (USPF) wants to keep Mandriva Linux on the Classmate PCs, said an official who identified himself as the program manager for USPF’s Classmate PCs project. “We are sticking with that platform,” said the official, who would not give his name.

Microsofts motstrategi lyder:

“Microsoft is still negotiating an agreement that would give TSC US$400,000 for marketing activities around the Classmate PCs when those computers are converted to Windows. “Microsoft is able to offer a comprehensive education solution — including software, training and support — on the 17,000 Classmate PCs for 200 schools across Nigeria,” the statement said.”

Monopolisterna på Microsoft har visat sitt fula tryne. Ingen ska tydligen tro att Linux kommer att vara enkelt att sprida i utvecklingsländerna.

Sökoptimeringens vara eller icke vara

Per Axbom har skrivit ett redan intensivt omdebatterat debattinlägg om att sökmotoroptimering alltid är fult i Computer Sweden 31 oktober. Artikeln har bland annat berörts av Nikke Lindqvist som väl fångat Axboms stundtals märkliga, stundtals huvudet på spiken slutsatser i frågan om sökoptimeringens vara eller icke vara. I en drömvärld skulle det räcka med att bara följa standarder (syftar Axbom på W3C-standarder enbart?) och skriva bra innehåll. Tyvärr finns alldeles för många exempel på när det gjorts och ändå har det inte räckt för att man t.ex. i texterna glömt att använda de ord och fraser som användarna söker på eller att man glömt bort title-taggen och meta description.

Axbom gör skillnad mellan sökmotoroptimering och användaroptimering. Dvs. han är den gode som tänker på att bli hittad av användaren (inte flirta med sökmotorerna eller?) och sökmotoroptimerarna de onda som vill ge mindre relevant innehåll bättre synlighet i träfflistorna. Absolut finns det en skum del av sökoptimerare, eller snarare SEO-skojare, som gör allt för att fixa en länk till sin kund eller som överoptimerar sidor eller t.o.m. “jajjar”. Men det betyder inte att alla sökoptimerare är av samma skrot och korn. Så länge kunskapen om sökoptimering är så pass låg på webbyråer och hos företag med egna webbplatser kommer kunskapen hos sökoptimerare att behövas.

Axbom har däremot enligt min mening helt rätt när han säger:

Självklart räknas också till exempel länkarna in till webbplatsen – men initiativet till de länkarna ska komma från andra aktörer och inte från dig själv!

Hellre länkbeten än länktiggande eller länkköpande. Sökoptimering, eller sökbarhetsoptimering, som jag brukar kalla det för innefattar en bredare syn på sökbarhet. Nämligen extern sökbarhet via sökmotorerna och intern sökbarhet på själva webbplatsen som handlar mer om informationsdesign. Inte riktigt samma distinktion som Nikke gör men nästan. Som Nikke poängterar:

…konsulter i sökmotoroptimering arbetar på så vitt skilda sätt. Man måste därför skilja mellan extern sökmotoroptimering och sökmotoroptimering som syftar till att höja företagets interna kompetens i ämnet.

Sökoptimerare eller sökmotoroptimerare eller sökmotorpositionerare eller sökredaktör eller vad var och en vill kalla sig kan man inte dra över en kam, som tyvärr Axbom gör. Men det är alltid bra när någon rör om i grytan.

Här har ni förresten slides till ett föredrag om Skriva för webben av Per Axbom från 2005.